Augusti 1919
Allas vår Greta sitter i en segelbåt på väg över Atlanten för att medverka vid ett miljömöte.
Hon är sexton år. Vi vet alla vem hon är. På hennes axlar vilar hela världens miljöförbrytelser sen generationer tillbaka. Hon sätter sig utanför Sveriges regeringskansli fredag efter fredag. Protesterar över vår vansinnesfärd mot den totala förintelsen. Vädjar med eftertryck till oss att sakta in, tänka efter, komma till insikt om denna vansinnesfärd mot jordens slut. Försöker få oss att förstå innebörden av vårt leverne. Vårt habegär. Rofferi och mänskliga rättigheter! Greta är bara ett barn. Men ett barn med full insikt. Vad har vi för rättigheter? Har vi rätt att utplåna andra arter? Har vi rätt att ta av jordens resurser utan eftertanke? Har vi rätt? Vem har gett oss den rättigheten? Varför skulle du eller jag vara mer värdefull än en orangutang? Tydligen tycker mänskligheten det. För hur många av oss vägrar att äta produkter med palmolja i? Det är de små stegen som räknas, om du nu vill arbeta för att rädda vår jord. Att vända på förpackningen i affären och läsa innehållsförteckningen är inte särskilt betungande.
Jag vill göra mig till Gretas förlängda språkrör. Börja nu. Börja nu att bry dig. Vägra palmolja, ät närodlat, separera soporna, laga de gamla kläderna, sluta frossa i köpvansinnet. Sträck på ryggen, bli en medveten jordvarelse med allt liv i fokus. Jag lovar, du kommer att känna stolthet över det mod du uppvisar. Följ i Gretas spår och bli medveten.
Matmor!